och sist men inte minst såg vi henrik. så många år som jag väntat på att få se honom, och plötsligt så finns han alldeles i min närhet för att sjunga de bästa låtarna i världen. jag är ingen människa som gråter bland folk, men då kunde jag inte kontrollera mig längre. det var för mycket känsla, för mycket spänning som behövde få komma ut. tack henrik, tack för att du är så himla bäst. och så var det slut på den yran! jag längtar så väldigt mycket tillbaka dit, och förhoppningsvis blir det ju en yra 2012 också. |
Men gumman, du är ju också jämte. Född där och bott halva livet där!
SvaraRaderaEn gång jämte, alltid jämte.Glöm inte de..
fan det ser ut som att jag ska äta upp dem. allså shit.
SvaraRadera