alltså det finns väl ingen som är så splittrad som jag. varför är hår så viktigt??? tror jag lägger mig och sover för all framtid nu. jag tycker liksom inte att det är speciellt viktigt, det där med hår. ändå har jag alltid världens ångest över hur det är, att det inte ser fint ut.
jag har jätteslitet hår, tappar cirka två ton varje gång jag duschar. vågar knappt röra vid det eftersom det bara ramlar sönder. så jag funderar på att klippa det superkort, som på sista bilden. jag har ju haft så kort (och kortare) hår förut så jag vet ju att jag passar i det, men grejen är bara den att jag kommer hata mig själv om jag klipper av det som jag sparat ut så pass länge nu.
sen vill jag ju ha lugg och långt hår. som mittenbilden. dör så fint.
och samtidigt vill jag ha jämnlångt hår (första bilden typ) men det är ju bara att glömma. jag har inte det tålamodet..
hatar mig själv lite nu.
vi hörs lite senare! puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar