varning, lång text lång text lång text

Poff, så har jag plötsligt massvis med nya läsare och det är förstås så himla roligt när det annars inte händer så mycket här på klubbland. Jag hade ju tänkt mig en blogg fylld med äventyr och texter om håkan hellström eller sådär. Tyvärr har det ju blivit så hemskt lite av allt det där som jag ville, eftersom hela mitt liv de senaste sexton - snart sjutton - åren inte har bestått av särskilt många äventyr och sådär.

Men ja, eftersom jag har en del nya läsare här så tänkte jag att det skulle vara fint att presentera sig eftersom den här bloggen inte direkt visar vem jag är innan man typ läst igenom hela, och det är ju trots allt en hel del så det vore ju rätt trist.

Men ja, jag heter iallafall Josefine och är vad folk i allmänhet kallar indiepoppare, kentpoppare, håkanpoppare osv. jag själv kallar mig väl inte så värst mycket, jag gillar att leva med att vara mig själv. men indie låter coolt, ibland är det ju fint att känna att man tillhör någon slags grupp eftersom det är väldigt viktigt i nutidens läge av vad jag förstår. Jag är alldeles strax sjutton år, och går på en fotolinje i Sundsvall där jag trivs väldigt bra. jag gillar ju att fotografera, eller iallafall att uttrycka mina känslor i bilder och sådär. Jag tror inte jag skulle vilja jobba som fotograf men visst är det roligt att ha det som extra yrke eller något.

jag gillar då indiemusik. ni vet, håkan BD kent hästpojken belle and sebastian osv. det låter så himla trist när man säger det sådär men för mig betyder iallafall musiken väldigt mycket. (fast jag tror nog att musik betyder mycket för alla människor, eller iallafall de flesta. speciellt i tonåren då man känner sig osäker och inte vet vart alla känslor kommer ifrån. då är det skönt att vända sig till olika musikgrupper som man tycker passar perfekt till vad man känner inombords. det kan ju vara allt till rock, punk eller pop eller ja, vad som helst)

men vem är jag som person då?

jag är alltid jätteblyg innan man lärt känna mig, iallafall oftast. i skolan säger jag sällan mer än jag måste, eftersom jag alltid har varit den där tysta tjejen så är det som att man fortsätter med det. jag gillar att skriva och uttrycka mig med långa ord, är allmänt dålig på matte och blir lätt uttråkad när någonting händer för ofta. jag har väldigt svårt att finna mig själv, eller vad jag ska säga. jag känner mig ständigt rotlös vilket gör att jag ofta ändrar utseende (allt från rött till brunt till blont till svart hår, förstår inte hur mitt hår fortfarande kan sitta kvar) och klädsmak. just nu betyder dock inte kläder och hår så mycket för mig, eftersom jag har valt att leva så. det är ju så mycket skönare att kunna ha på sig precis det man gillar, istället för att ständigt gå runt och tänka att den där tröjan passar inte mig eftersom den inte hör hemma i min stil osv. jag har valt att liksom vara mig själv till hundra nu istället för att vara mig själv genom att skaffa en stil som inte så många hade på den tiden. (numera är stilen och musiken indie så pass populärt och vanligt att man inte sticker ut längre om man är det vilket är lite trist men ja, så blir det ibland)

nu känner jag att jag pratar bort så mycket, och ni har säkert inte fått någon vidare uppfattning av vem jag är. sammanfattning: jag är rätt lång, har för tillfället kort och spretigt hår som är lite för sönderblekt och gillar randiga tröjor och hatt. lyssnar mest på broder daniel och det har jag gjort i halva mitt liv känns det som. eller iallafall några år, kanske fyra eller nåt. gillar tjejer som väljer att vara sig själv.

och jag lovar, i framtiden ska det bli mer äventyr här på bloggen. mer äventyr och mer texter om det finaste jag vet! ha det så fint nu alla flotta människor.