När solen som man aldrig trodde skulle komma tillbaka sakta tränger sig igenom gråa, ledsna moln och man minns det varma leendet man får innan han man tycker så himla mycket om smyger iväg till jobbet. Man vet att förkylningen har släppt lite och att hela huset är tomt och knäpptyst, så att man kan dansa ifred till fågelsång eller lykke li eller vem som helst.
Det gardinslösa fönstret står öppet och släpper in friska vindar till en varm kropp som ligger i sängen och läser om magi och romantiska, mystiska män med brunt hår och djupa ögon.
Enda gången en sommarsjäl kan må riktigt bra är när dagarna är som den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar