Och jag var ingen, du var aprilhimlen.

För ganska många år sedan lärde jag känna den här tjejen.

Jag var ung och hon ännu yngre, men jag tyckte ändå hon var underbart rolig att prata med, hon var liksom så mogen för sin ålder.

Vi hade det svårt, allra oftast önskade man att livet inte var påriktigt. Jag litade på henne, skrev till henne precis hur jag kände. Hur trött jag var på livet.

Hon förstod.

Jag träffade henne på en hemsida för hästintresserade, men jag tror inte någon av oss var så intresserad av hästar längre. Det bästa jag visste var att logga in på morgonen och inse att jag fått ett nytt mejl från henne, från lilla Linnea. Hon gjorde mig glad när ingen annan lyckades med det.

Jag hoppas hon förstår det än idag, att hon gjorde mig till en starkare människa de åren som gick.

Nu är det fem år sedan vi lärde känna varandra, och vi har träffats några gånger. I somras var jag där och hälsade på i en vecka, och det var så underbart roligt.

Förhoppningsvis träffas vi snart igen.

Jag älskar dig, syster. ♥