jeansjackor och doften av rök som man egentligen inte gillar men som ändå känns som en del av allt det vackra nu.

Skrivkramp är det värsta jag vet. Det är som en sjukdom som ständigt återkommer till mig, och det är så otroligt frustrerande. För tänk om man plötsligt måste skriva ner någon spontan fin text som kanske till och med är början på en supernovell så snabbt som möjligt, och så gör det plötsligt ont i hela handen och fingrarna.
Men vad gör man? Det finns helt enkelt inte så mycket att göra åt saken.

Ps. Jag köpte en randig sminkväska idag. Vackert. Puss!